INTE BARA FRISK UTAN ÄVEN FRI

March 23, 2015

(Short summary in English, below).

Jag har tänkt så mycket fram och tillbaka hur jag vill att denna blogg ska vara, eller vad innehållet ska ha för inriktning, vad som jag skriver ut eller vad som jag inte skriver ut. En del i bloggvärlden väljer att vara relativt privata i sina blogginlägg medan andra verkligen inte vill publicera alltför mycket om sina privata liv. En bloggare kan också vara personlig men inte alltför privat. Jag delar naturligtvis en respekt till samtliga över vad de vill eller inte vill göra. Dock så ger denna blogg, min blogg, en tankeställare om hur jag vill göra. Jag tror också att denna tankeställare har lett till att det inte har blivit så många inlägg den senaste tiden. Så vad har jag kommit fram till? Jo, att inte tänka för mycket på allting hela tiden. Är så himla bra på att analysera allting och ibland kan det bli för mycket analyserande. Jag ska helt enkelt skriva vad jag vill här, hur mycket jag vill och känner jag för att skriva av mig, om personliga saker, så gör jag det helt enkelt. Sluttänkt på det.

Liz och jag har bott i Sverige i två månader nu och det känns riktigt riktgt bra att bo i Uppsala. Jag rentutav faktiskt kan säga att jag älskar Uppsala. Jag älskar också mitt nya jobb och är så oerhört tacksam över att jag får jobba med sådant som jag verkligen älskar. Vi bor i den nya lägenheten med våra saker från vår lägenhet som vi hade i USA så det är en blandning av amerikanskt och svenskt – perfekt. Det yttre känns helt för bra för att vara sant. Boende. Jobb. Stad och land. Visst saknar jag Asheville och USA varenda eviga dag men känner att beslutet vi tog, att flytta till Sverige, var bäst för oss. Men omställningen att flytta tillbaka till det land jag föddes och växte upp i, var större än jag någonsin hade kunnat ana.

Att flytta tillbaka till ett land där, senast jag bodde här, var så otroligt tufft…det trodde jag inte att det skulle vara så svårt. Aldrig hade jag anat att jag skulle genomgå inre kris och lite av en kulturchock.

Jag måste försöka hitta mig själv igen. Hur Lina är. En frisk Lina som bor i Sverige. Där det inte finns en skola full med studenter som inte har en aning om mitt förflutna. Där jag inte är en svensk som bor utomlands. Osv. Osv. Jag vet inte vad det är med mig och att bo i Sverige, men jag blir alltid så mycket mer stressad här och ställer alltid så otroligt höga krav på mig själv. Blir så ofantligt trött på det. Att jag bara inte kan slappna av och bara vara. Och hur blir det då när denna stress infinner sig? Jo, jag går direkt tillbaka till gamla beteenden eller tankar där jag känner mig “trygg” i. En otroligt falsk trygghet och som bara är sjukt. Och vad händer då jag börjar känna igen vissa mönster? Då blir jag otroligt rädd och stressar upp mig för det…och såhär håller det på. En riktigt jäkla ond cirkel.

Jag påminner mig själv varje dag att jag inte befinner mig i den livssituation jag befann mig i, innan vi flyttade till USA. För det gör jag inte.

Men jag måste försöka hitta Lina igen. En Lina som bor i Sverige och som inte kan gömma sig i skola eller att bo utomlands, en som inte kan försvinna bortom ett anoreximonster. En som inte kan leverera precis allting i livet till 200% för det är inte mänskligt. En Lina som sänker sina otroliga krav på sig och det viktigaste: En Lina som inte bara är frisk, utan även fri.

Jag vill inte lägga ut några bilder på från då jag mådde som sämst, men någon gång går jag igenom dem för att påminna mig själv var jag var och var jag är på väg. En bild, som inte är på mig, men från tiden då jag mådde som sämst, tänker jag dela med mig av och det är från den plats som jag spenderade så himla mycket tid på våren/sommaren 2012. Sjukhussängen. Den får bli en otroligt ledsam bild, men ack så viktig påminnelse i och med detta inlägg.

 

bed


Short Summary

About my goal to not only be healthy, but be free from the eating disorder. About moving back to the country where so many dark moments have taken place. How to find who Lina is. A Lina without sickness, without the possibility to hide behind school stuff or being an expat. To be true to yourself, but in order to reach that, find yourself. Picture is of my hospital bed – the place where I spent the major of my time spring and summer 2012. Please try the more or less good Google translate, if you want to translate the whole text.

 

7 Comments

  • Reply Anna March 23, 2015 at 9:54 AM

    Lina! Du är så otroligt stark och fin. Jag är full av beundran. Kram Anna

  • Reply Ulrika March 23, 2015 at 10:31 AM

    Pussar och kramar! Finaste Sis, bästa kämpen! Love ya, you know!!

    • Reply Lier March 24, 2015 at 5:45 PM

      Tack! Älskar dig med, Sis <3

  • Reply Julia March 24, 2015 at 12:07 AM

    Heja dig! Du är så bra, precis som du är. Kram!

    • Reply Lier March 24, 2015 at 5:45 PM

      Tack finis! Kramar

  • Reply Cicci October 31, 2015 at 2:54 PM

    Du ska veta att du ofta är i mina tankar. Jag ser inte sällan bilder framför mig av saker vi har gjort, minnen vi delar, och de gör mig alltid extra varm och glad. Tänk hur ofta vi kunde gå på varsitt håll i en butik (oavsett i Sverige eller i USA) och när vi återsågs vid kassan hade vi ofta likadana plagg över armen 🙂
    Att du har denna blogg och nu även denna inställning till hur och vad du vill skriva, är helt underbart. Det är precis så det ska vara! Du är stark, lina! Starkare än du tror.
    Kramar

    • Reply Lier November 17, 2015 at 4:24 PM

      Tack så mycket för din fina kommentar och att du delar med dig av härliga minnen, det fick mig att le! Tack <3 Kramar

    Leave a Reply to Lier Cancel Reply